På bilden från vänster: Linnea Eliasson och Paulina Hallberg
Stipendiet på 5 000 kr är instiftat för att främja bildskapande inom arkitektur och delas ut till en student på Arkitekturskolan STHLM med särskilt framstående förmåga inom bildkonst.
Arkitekturskolan STHLM är Sveriges första förberedande utbildning inom arkitektur, inredning och landskap. Skolan startades av ETTELVAs medarbetare Magnus Troedsson och drivs nu i Folkuniversitetets regi.
Juryn, i år bestående av fyra medarbetare på ETTELVA, har bedömt de tolv inskickade bidragen utifrån tre kriterier: känsla som bilden förmedlar, innovation och hantverksskicklighet. I år utsågs inte bara en vinnare, utan även en person som fick ett hedersomnämnande – det var helt enkelt för svårt att bara välja en.
Motivering till det vinnande bidraget “Bestämda obestämda rum” av Paulina Hallberg:
“Med stor medvetenhet om bildkomposition, modet att välja bort och lämna fritt för tolkning, utforskas arkitektur genom dess enklaste beståndsdelar. Passager, öppningar, nischer och hörn leder nyfiket betraktarens blick och väcker till samtal om arkitektur.”
Motivering till det hedersomnämnda bidraget “Röda bergen” av Linnea Eliasson:
“Bidraget hedras för stor hantverksskicklighet och för ett otraditionellt utsnitt av en välkänd arkitektur. Här förmedlas samspelet mellan landskap, grönska och byggd arkitektur i en livfull och färgstark komposition.”
Vi på ETTELVA är såklart nyfikna på att veta lite mer om konstnärerna, Paulina och Linnea!
Hur kommer det sig att ni började på Arkitekturskolan STHLM?
– Jag har alltid varit väldigt inredningsintresserad. På gymnasiet hade jag en designinriktning på utbildningen och fick redan där börja utforska det kreativa. Under en praktik fick jag testa att vara med vid en styling av lägenheter och kände verkligen att det är just inredning jag vill jobba med. En av mina lärare på gymnasiet tipsade mig sen om Arkitekturskolan STHLM, att jag där skulle kunna få möjlighet att utveckla mina kunskaper och få ytterligare erfarenheter att lägga till på mitt CV, berättar Paulina.
– För mig var ingången till Arkitekturskolan STHLM ganska annorlunda; jag har ingen koppling till arkitektyrket sedan tidigare och jag känner ingen som jobbar som arkitekt, men jag har sedan länge haft en dragning till yrket. Jag sökte för två år sedan in till Arkitektutbildningen men kom inte in, så jag började då att leta efter andra arkitekturrelaterade utbildningar och snubblade då över Arkitekturskolan STHLM. Jag läste igenom utbildningsbeskrivningen och kände att det lät som det perfekta upplägget; att under ett år få testa på hur arkitektutbildningen och -yrket kan se ut för att se om det passar mig så bra som jag trodde – och jag kan idag glatt konstatera att det till och med känns ännu bättre än vad jag hoppades, konstaterar Linnea.
Vad är ditt intryck av arkitektyrket efter ett år på skolan?
– Min bild av vad jag tycker känns lockande med arkitektyrkets olika inriktningar har blivit ännu tydligare; jag vet nu med ännu större säkerhet att det är just det interiöra jag vill jobba med. Men med detta sagt så uppskattar jag den insikt jag fått i de övriga delarna och processen av arbete med rum och rumsutformning, sammanfattar Paulina.
– För mig har utbildningen snarare bidragit med det motsatta! Jag trodde att utbildningen skulle hjälpa mig att veta vilken inriktning eller nisch jag är extra intresserad av, men istället känns det bara som att yrket känns ännu bredare och ännu bättre! Det är så många olika delar av yrket som intresserar mig, där byggnadsarkitektur är det som lockar mest. Och det faktum att det verkar gå att nischa sig både under utbildningens gång, men också långt senare i arbetslivet känns lugnande och tryggt, beskriver Linnea.
Vad verkar roligast och svårast med att vara arkitekt?
– Det som jag tyckte var svårast och tråkigast i början av utbildningen var sektioner och planer, ritningar som ska hjälpa till med orientering och rumsförståelse men inte nödvändigtvis ger särskilt mycket känsla för rummen. Men jag har å andra sidan lärt mig enormt mycket genom att utveckla de här verktygen; genom att förstå och kunna skapa dessa orienterande ritningar har jag också utvecklat mitt sätt att presentera och göra mitt material läsbart vilket känns jätteroligt, säger Paulina.
– För mig har arbetet med att befinna sig i en ständig process varit den största utmaningen! Att inte på en gång sikta mot ett resultat utan istället våga stanna upp i den utforskande fasen. Genom att befinna sig inom det ramverk som satts upp för respektive projekt, och där utforska, förstå och balansera i det fria, för att sedan ta sig mot en färdig produkt. Det gör att slutresultatet känns så mycket roligare och mer givande att komma fram till. Utöver den utveckling som skett av mina gestaltande verktyg, har utforskandet av arkitektyrket också lett till en jättestor personlig utveckling; både hur jag fungerar i den här typen av processbaserade arbeten men också när det kommer till självförtroendet, konstaterar Linnea.
Stort grattis och lycka till i framtiden, Paulina och Linnea!