Team Stadsbyggnad besökte den 11 november Färgfabriken för årets Planerardag. Vi fick ta del av hur en forskare, en minister, en förhandlare, två stadsarkitekter och en samhällsbyggnadsdirektör jobbar med att bygga den socialt hållbara staden.
Staten och forskningen
Inledande talare var professor Lars Marcus från Chalmers som höll ett besjälat anförande om bland annat betydelsen av den rumsligt integrerade staden. För att gatorna ska befolkas behöver kvarteret ha rätt kopplingar till den omgivande stadsstrukturen. Med kunskap och verktyg för att analysera detta kan vi skapa pulserande platser även på avstånd från det traditionella centrum. På samma sätt kan också lugna och välbehövliga oaser skapas i mitten av den centrala staden. Det måste planerarkåren bära med sig när vi tar oss an byggandet av den hållbara staden för Sveriges ökande befolkning.
Från statens nivå finns mycket att bidra med. Karolina Skog, miljöminister med ansvar för stadsutvecklingsfrågor, talade om statens och Trafikverkets arbete på att utveckla ett mer hållbart resande genom prioriterad kollektivtrafik. Kommuner och landsting kan söka stöd för att främja hållbara stadsmiljöer och 2 miljarder kronor finns i potten fram till 2018. Miljöministern tog också upp det faktum att det inte finns något nationellt mål kopplat till stadsutveckling. Hennes arbete ska rikta in sig på ett nytt nationellt mål för en stadsutveckling med levande städer.
Team Stadsbyggnad reflekterar över betydelsen av detta och svårigheten i att utan mer kraftiga styrmedel än de icke förpliktigande region- och översiktsplanerna kunna förbereda för hållbarheten genom detaljplanerna. Kommunerna sitter på planmonopolet och har till exempel i delar av landet kunnat undvika att ta del av bostadsförsörjningen. Kanske är det dags att tillämpa mer strategiskt styrande planer för bostadsutvecklingen, bindande regionalplaner? Det är förmodligen något som en av de senare talarna Hans Gustaf Wessberg, chefsförhandlare för Sverigeförhandlingen, inte skulle hålla med om. Hans Gustaf påpekade vid flera tillfällen att ”kommunerna och näringslivet vet bättre än staten” och att planerarna ska sluta försöka föreskriva hur människor ska leva, att de måste få välja själva.
Det Hans Gustaf Wessberg fokuserar på inom Sverigeförhandlingen är att runt om i Sverige möjliggöra byggandet av cirka 100 000 nya bostäder. Det utgår från att utbyggnaden av höghastighetsjärnväg, utökad access med cykel i de statliga trafiksystemen och järnvägar i norra Sverige ska medfinansieras av berörda kommuner, regioner och städer och att näringslivet kan vara med och påverka.
Kommunerna
Torleif Falk värmer upp i rollen som Stockholms nytillträdda stadsarkitekt, och han har stora uppgifter framför sig. Det är ett politiskt mål att Stockholms stad ska växa, 40 000 bostäder ska byggas fram till 2020 och 140 000 fram till 2030. Staden ska byggas både snabbt och med god kvalitet. Ett stort behov av service och infrastruktur ska tillgodoses. Som en viktig arbetsmetod pratar Torleif om att staden tillämpar OP – områdesplan, ett dokument på nivån mellan översiktsplan och detaljplan.
Även Norrköping växer och ska växa. Fram till 2035 förväntas staden växa med 40 000 nya invånare vilket motsvarar ett behov av cirka 15 000 nya bostäder. Karin Milles Beijer, stadsarkitekt Norrköping, berättar om en stad som förvandlats flera gånger under sin flerhundraåriga historia. Industristaden har blivit Rivselstaden som nu transformeras till Kunskapsstaden.
Hur tar man hand om förtroendet efter sverigeförhandlingen, när man lovat 14 000 bostäder? Emelie Grind, samhällsbyggnadsdirektör avslutade dagens föredragningar med att berätta om hur Järfälla ska växa med den nya tunnelbanan som katalysator för stadsutveckling. Totalt omfattar visionen 26 000 bostäder främst i kvartersstruktur.
Planpriset
De nominerade till planpriset 2016 presenteras av juryns ordförande. ETTELVA inspirerades av många bra planer, däribland Frihamnen i Göteborg, Vallastaden i Linköping, Innerstaden i Karlshamn, Södra Värtahamnen i Stockholm. Några extra tummar hålls för Östra Sala backe där ETTELVA bidragit med det första uppförda kvarteret.
Carl-Gustaf Hagander
Carl-Gustaf Hagander, Tekniskt råd, Mark- och miljööverdomstolen är ett stående inslag på Planerardagen. Planärenden kan få mycket olika bedömningar beroende på var prövningen sker. Kommunen och Länsstyrelsen gör inte sällan en annan bedömning än mark- och miljödomstolen, som för sin del kan skilja sig från mark- och miljööverdomstolen.
Vi fick flera lektioner i hur planärenden kan hanteras mer korrekt. Till de kanske mer självklara lärdomarna hör att planhandlingarna måste visa varför det är motiverat att bygga på just en specifik plats och varför en annan plats inte är mer lämplig. Det gäller till exempel vid planläggning inom strandskydd. En något mer överraskande erfarenhet är att en detaljplan som reglerar förekomsten av döda höns faktiskt klarar en överprövning. Det går inte att finna stöd i Plan- och bygglagen för planbestämmelser om höns. Varken levande eller döda. Men eftersom domstolen fann ändamålet att skapa en värdefull biotop, där döda höns ingick, så behjärtansvärt kunde planen vinna laga kraft.
Carl-Gustaf Hagander vet hur det funkar!